Min saknade ubbe. och ni som inte kände denna fina varelse så var han inte som en vanlig kanin. Han sprang runt och hoppade och låg helst och sov med mig i soffan.  När jag låg i soffan så åt han äpple från andra sidan, låg på min mage och åt äpple samtidigt som jag gjorde det. Han hade hela ute rummet för sig själv och på sommaren så öppnade vi fönster dörren så sprang han fritt på våran gård. En gård utan några staket och en skog några meter bort. Han visste att han hörde hemma här.
När han var på bus humör rullade han runt i vårat potatisland som en gris lekandes i lera. Självklart hade han inte bara goda egenskaper utan bajsade lite här och var och hade oftast ont i magen. Han nuffade som en gris när han var hungrig och bet kalle när han jäklades. Han slickade mig på kinden varje dag och mamma med. Idag ser jag skuggar springandes i vardagsrummet och tror hela tiden att det är han och att jag ska ta upp han och gosa med honom.